du..

jag har svårt att förhålla mig till dig

vi har för mycket som är otalt

jag trippar på tå

blir konstigt osäker

förstår inte vad som händer

plötsligt alldeles knäsvag, illamående

vad händer?

jag möter din blick av misstag

alldeles naiv,

som om du skulle vara

ursnygg

trevlig

sympatisk

allt på en gång

fantasibild av dig

känner inte dig

drömmer och tänker

bygger upp dagen kring dig

men vem är du egentligen?

Obefintlig

Blickar och ord

Jag vill krympa till obefintlig

Vill sjunka genom marken

Försvinna från hemska slagord

Förgäves gömmer jag mig

Jag är ju fullt synlig

Mer mottaglig än någonsin tidigare

för deras nonsense

Vill vara stolt och självsäker

Gå genom rummet och se på dem med förrakt

Men jag kan inte

Skäms då jag tror mig veta vad de säger och tycker

Hela min identitet sjuts åt sidan

en tanig liten råtta blir kvar

och spinger längs hörnen

??

Detta ständiga stävande efter perfektion. Vi letar och letar efter det bästa, fulländade. Inget kan någonsin stilla oss, för kanske finns det något där borta, som är bättre än nu.

Jag intalade mig själv att jag inte trivdes. Redan då jag började var min uppfattning klar. Mina krav var för höga, blev jag tillsagd. För höga? Ska jag nöja mig, då hälften av klassen är totallt ointresserad. Hälften är i en annan värld. Smsar, skrattar eller berättar om nya händelser. Skolan försvann, är inte längre något man är i för att få kunskap.

Nej nej, här handlar det bara om attityd. Tjejerna är små fnittriga osäkra idioter och killarna rör sig, som om de fått kramp i alla deras upppumpade muskler. Och alla dessa stulna Canada Goose jackor, som rymmer hela deras identitet. För skulle de ta av sig dem, skulle de krympa till obefintliga. Allt är så sterotypt, som direkt taget ur de mest fördomfullas mun, men det stämmer. Det 40-talisterna våndats för, är nu verklighet. Generation Z tar sin plats och förstör världen.

Och hur ska jag klara mig, då varje ord de säger förargar mig. Hur fan ska jag stå ut den sista tiden?

LEVANDE

 Jag lät bladen singla mot marken,

En fin känsla

Att dansa

Snurra, andas, leva

Jag släppte taget

Lät dom gå

Singla mot marken och följa med

virvelvinden

Stark och levande

Livet svåra frågor?

Vågen slår över mig.

Kraftfullt

Jag sveps med ut i havet

Virvlar i strömmarna

Söker med fötterna efter stadig mark.

Hittar en sandbank.

Gräver med tårna.

Kippar efter andan.

Och där väntandes

står jag mitt i strömmen.

Ska jag simma mot den? Simma med den? Försöka undvika den? Simma snett?

Korrö

Folkmusikfestival.

Polska, slängpolska, shottis, engelska och menuett.

Fartfyllt och utvecklande.

Älskar musiken som virvlar runt i kroppen.

Miss American Pie

Vissa dagar hade jag bara kunnat ligga kvar i sängen och vältra mig i min självömkan.

Kunnat tänka på hur dåligt mitt liv är. Hur ful jag är.

Men ibland, orkar jag inte.

Säger “Håll Käften” och stiger upp ur sängen.

Födelsedag

Äter kakor och sötsaker.

Gottar mig i fint sällskap gjort på syskon och kusin.

Äter en kaka till. Grattar på födelsedagen.

Myser med kaffe.

Pratar.

Skrattar.

Befinner mig alldeles i nuet.

Fantasins Land

I landet bortom krav och ångest flyger jag in.

Bosätter mig bland träd och barnsliga fantasier.

Upplever händelser som jag så ofta längtar efter.

Jag träffar figurer, idoler.

Är bara jag, Ida. Alltid mig själv.

Klär mig som jag vill.

Älskar mig själv.

Lever.

Skrivkramp

Åh denna skrivkramp som förlamar mig då jag som allra helst vill uttrycka mig. Det går bara inte som skriva om de ämnena som verkligen intresserar mig!